 |
Paul Harris Fellow mitt tal med anledning av min PHF-utnämning av Björn Cedervall, PHF, Stockholm Vällingby Rotaryklubb |
Jag tänkte ta lite tid i anspråk med anledning av dagens ceremoni. Dels om Paul Harris, dels om PHF och så naturligtvis några personliga tankar också.
Tre ord som beskriver mina reflektioner utöver ett tack är:
Jag är överraskad, glad men har också fått mig en tankeställare.
Om vi börjar med överraskad – även om nu överraskningen kom i höstas så tänkte jag ungefär så här? Hur ska klubben kunna motivera det här? Man kan ju bli förlägen för mindre. Naturligtvis tänker man på rotarianer som är s k PHF:are och vad de har gjort. En annan sida av saken är alla rotarianer som gjort en massa för en bättre värld och som inte har PHF-status.
Det finns en bit i det här som jag samvetsgrant kan stå för och det är sådant man gjort utan att man nödvändigtvis ska få något tillbaka. På Rotaryspråk kallas detta ”Service above self”. Osjälviskt tjänande skulle man kunna säga. Det ska inte överdrivas i mitt fall men det handlar om att vilja dela med sig – kanske handlar det oftare om ens tid än om pengar - och man hoppas naturligtvis att vad det nu är man gör ska vara till nytta, glädje och gärna också ett värde för andra. Många andra rotarianer tänker likadant utan minsta reflektion över PHF.
Att man blir glad är självklart eftersom en PHF-utmärkelse är ett tecken på uppskattning.
Så har vi då detta med tankeställare. Ett sätt och se det på är tiden före PHF-märket respektive tiden efter. Rimligen bör PHF-status vara både en stimulans och en utmaning där ambitionen efter måste vara att ge något mer utöver det allmänt sociala vid Rotary-möten.
En sådan här dag kan det passa med att dra fram några historiska sammanhang som rör Paul Harris och Rotary.
Paul Harris föddes i Wisconsin år 1868. Tre år senare flyttades Paul Harris och hans bror Cecil till Vermont för att bo med farföräldrarna. Farfar Howard Harris kom att få avgörande betydelse för Paul Harris framgångsväg. En sak Paul Harris fick lära sig över allt annat var tolerans och Paul Harris sa aldrig något nedsättande om någon annan människas religion eller politik. Howard Harris avled år 1888, dvs när Paul var 20 år gammal.
Som 22-årig började Paul Harris läsa juridik vid universitetet i Iowa och fick ett år senare sin advokatexamen. En av hans kurskamrater sa ”go to a small town and make a fool of yourself for five years, then go to the big city.”
Paul Harris bestämde sig istället för att i fem år se världen från olika perspektiv. Han provade ett flertal olika yrkesroller vilket inkluderade nyhetsrapportör, hölassning, skådespelare för ett börsföretag, cowboy, lärare vid Los Angeles Business College, sjöman och hade hand om boskap till sjöss, granit- & marmorförsäljare, apelsinplockare och russinförpackare, och receptionist på ett hotell. Det här med nyhetsreporter var på ett halvdussin tidningar inklusive flera i Colorado. Geografiskt kom Paul Harris verksamhet att inkludera många sydstater, Bahamas, Cuba och Europa. En man undrade varför han inte följde med honom till Chicago och gjorde mer ordentligt med pengar. Paul Harris svarade:
”I am sure that you are right but I am not going to Chicago for the purpose of making money; I am going for the purpose of living a life.”
Som alla här säkert vet bildade Paul Harris tillsammans med några andra Rotary år 1905. Platsen var Chicago. Nästa klubb i turordningen blev år 1908 i San Francisco – för övrigt besökte jag den klubben för 10 år sedan. År 1921 hade Rotary spritt sig till sex kontinenter och namnet ändrades därför år 1922 till Rotary International. År 1922 är intressant på ett annat sätt för det året påbörjades en medveten etablering av rotaryklubbar på landsorten. Ett exempel är klubben i Indianola, Mississippi, som jag besökte för fyra år sedan. De har nu lunchat i samma kyrka i över 80 år. Just den lunchen när jag var där kom jag att sitta bredvid en f d distriktsguvernör – han markerade att Indianolas klubb var genant på efterkälken i två avseenden: Man hade inga kvinnor i klubben och dessutom inga färgade (”blacks”) medlemmar.
För att gå tillbaka till Paul Harris så hade han gift sig år 1910 – kvinnan ifråga skulle bara hjälpa till med att laga ett hål i Paul Harris kavaj…
En viktig händelse i Rotarys historia var år 1935 när Paul Harris kom ut med boken ”This Rotarian Age” som är en autobiografi och en sammanfattning av Rotarys första 30 år.
År 1945 samlas mycket Rotarytänkande kring fred och världsförståelse. Det året deltog 49 rotarymedlemmar i 29 av Förenta Nationernas charterkonferens. Egentligen började Rotarys FN-relationer redan 1943 i samband med en Rotarykonferens i London. Denna konferens blev sedan utgångspunkten för bildandet av UNESCO år 1946.
1947 avlider Paul Harris 78 år gammal.
Paul Harris Fellow, PHF, som begrepp introducerades år 1957. Bakgrunden var att man år 1956 diskuterade hur man skulle stärka Rotary Foundations ekonomi. De totala bidragen till Rotary Foundation år 1956 var strax under 500 000 US dollar.
Man införde då en PHF-status för var och en som donerade 1000 US dollar till RF. 1000 dollar var mycket pengar på den tiden så det hela gick trögt och man införde även beloppen 100 respektive 500 dollar som emellertid snart avskaffades. Beloppet skulle alltså komma från en individ under ett enskilt år.
Senare föreslogs att om en klubb inte hade en person som kunde donera 1000 dollar så kanske två kunde göra det tillsammans. Problemet blev då vem av de båda som skulle få PHF-status. Som en följd av detta föddes idén om att en klubb med alla sina medlemmar skulle kunna gå ihop om ett belopp på 1000 US dollar och projicera detta på en individ.
Detta i sin tur har lett till att PHF-statusen fått två olika innebörder vilket ibland uppfattats som kontroversiellt. Oavsett vad man tycker om detta så bör man dock vara medveten om att ursprunget i viss mening kunde uppfattas som att man köpte sig en specialmedalj.
Det här får mig att tänka på filosofiprofessorn Ingemar Hedenius bok ”Konsten att väcka förargelse” som jag läste på 1960-talet. Hedenius har där skrivit ett avsnitt om svenskt ordensväsende och han ställer frågan hur man får en Orden. Prompt stannar Hedenius upp och skriver: ”Man måste donera.”
Något år senare, dvs år 1969, höll jag mitt första Rotaryföredrag i Lenawee County i Michigan men naturligtvis fanns ingen reflektion över utmärkelser av olika slag. Mina nästa föredrag kom på Operakällaren år 1972 och i en Uppsalaklubb år 1973. Därefter har det successivt blivit fler och föredragen uppgår nu till omkring 65 av vilka 2/3 hållits i klubbar i USA och Canada. Av dessa kan i sin tur 35 föredrag hänföras till min tid 1982 som Rotarys GSE-stipendiat.
För att gå tillbaka till Hedenius: Det är lätt att haka upp sig på olika slags utmärkelser. Det viktiga att förstå är att det är klubben som skänker 1000 dollar till Rotary Foundation men i detta fall råkar det projiceras på mig. Det centrala är dock grundtanken om att förstärka Rotary Foundations ekonomiska grund för ideell verksamhet. Inte minst har dessa former av stöd blivit viktiga efter terroristattackerna i USA i september för snart tre år sedan. Eftermatematiken till terrordåden inkluderar omdirigering av pengar som normalt gått till verksamhet inom Rotary till att istället stödja familjer som förlorade sina anhöriga och andra drabbade. Till detta kommer den allmänna ekonomiska press som började med kursfall på världens börser sedan mars år 2000.
På ett mer personligt plan vill jag markera hur roligt och intressant det varit att vara med i Rotary. Hittills har jag besökt cirka 100 olika Rotaryklubbar och deltagit i nio distriktskonferenser i Canada (1), Frankrike (1), Sverige (5) och USA (2). Detta sammantaget inklusive förstås besöken i vår egen klubb har speglat Rotarys bredd. Jag har fått lära mig om svältkatastrofen och speciellt hur illa barnen far vid Aralsjön genom en professor i Almaty i Kazakhstan, jag har varit med om pannkaksproduktion i San Francisco en söndagsmorgon. Där drog man in 1000 US dollar i vinst för att stödja handikappade. Många Rotarysignaler som rörde hemlösa nådde mig under tiden i San Francisco – där har man tredje världen mitt i stan – liksom i New York City, i New Orleans och på andra håll i USA. På alkoholfronten kan nämnas Rotarybesök på en whiskeyfabrik i British Columbia, champagne till frukost i en kanadensisk klubb när man introducerade sin 6:e kvinnliga medlem år 1991 för att inte tala om vinprovning som distriktshändelse i San Francisco. Skagens Rotaryklubb passar in här. Där har männen skepparkrans, en del cigarrer röks och så kan man få sig en snaps till middagen om man vill. Rotary har tagit mig till USA:s nationalparker, kaktusar skallerormar, vulkaner, snöstormar och t o m magdans för att ta något mindre kallt. Appropå snö – jag var i januari 1990 i Lake Tahoeområdet i Kalifornien och skulle ta mig till Truckee Rotary Club. En rotarian på ett hotell förklarade att klubben låg en 20 minuters bilresa bort. ”Service above self” kom med automatik: Han sa här är mina bilnycklar – Du kan ta min bil – en stor van för övrigt.
Avslutningsvis – för att gå tillbaka till det mer jordnära och konkreta: Ett av Rotarys stora mål just nu är att utrota polio. När detta förhoppningsvis är avklarat inom några år gäller det att prioritera kring andra mål som rör bekämpning av problem såsom andra infektionssjukdomar, hunger, krig osv. Sett i PHF-sammanhanget innebär detta att jag fått lite extra att fundera över. Under alla förhållanden vill jag uttrycka mitt stora tack.
Björn Cedervall, 10 maj, 2004